Det är min son, han är helt underbar. Det är inte svårt att vara föräldrer till honom, han är så go och glad jämt. Idag har det inte blivit så mycket lek, men vi har varit ute en hel del. Vi åkte för att hämta upp Henrik i Kil, vi passade på att gå in på systembolaget och inhandla några vinflaskor. Hade fått ett tips om ett rött vin som skulle vara väldigt gott.
Oliver har haft lite problem med att sova idag, så det blev bara en tupplur på förmiddagen. Så han var ganska trött när det var läggdags, lite för trött så han hade svårt för att somna. Men det fixade jag med att vagga honom och sjunga till honom, sen var det bara att lägga ner honom i sängen.


Min söta lilla gosse, hans förmiddagslur


Det går lika bra att sova åt det här hållet.

Idag bestämde jag mig för att baka en kladdkaka, för vi behövde en annan lukt i huset. Det är nämligen så att Zack är dålig i magen och pyser konstant. Det luktar RIKTIGT illa, blandning mellan ruttna ägg och reningsverk. Även när jag hade vädrat så luktade det Zack prutt, det var som om det satt kvar i väggarna. Så det var härligt att få slippa den lukten ett tag, vi får hoppas att han blir bättre snart.
Henriks pappa kom och hälsade på idag, så vi gick en liten kort sväng med pojkarna. Det blev ju lite finare väder på eftermiddagen så det var riktigt skönt att komma ut på en tur. Jag hann till och med att rida båda hästarna också.


Spårhunden Oden


Min fina Zack




Mina fina pojkar

     
Zack vilar                                                            Oliver är road


Oden på inkallning

Det håller vi på att träna nu, det är ju tänkt att vi ska åka på en massa utställningar när Oden har åldern inne. Så vi passade på att träna lite på köksbordet, han är ju inte så stor än så det var enklare. Henrik fick ta kort så jag kan studera hur han ser ut när jag ställer honom. Lättare sagt än gjort, han är ju så godis fixerad så jag får nog hitta något annat att locka honom med. Jag hade tänkt att ställa honom på en inofficell utställning i Karlstad, men det kör ihop sig. På kristihimmelfärdshelgen ska vi på BOOTCAMP hos Linda och Janne. Ser verkligen fram imot det, ska blir roligt att få se och lära sig hur man tränar. Det kommer ju mer utställningar, valpträffen är ju en möjlighet att träffa de andra valpköparna och se hur de andra valparna har växt.

......har äntligen anlänt. Vi kommer att kalla honom Oden till vardags, han gick i kring i huset precis som om han hade bott här i ett par dagar. Zack var snäll och duktig, han tyckte väl att Oden var lite äcklig och jobbig. Men det kommer att gå över så småningom, det blir nog fullrulle för eller senare.
Oden har redan klurat ut att det finns godis om man kommer och han har redan markerat vid dörren att han är nödig. Han verkar vara en väldigt lättlärd kille och är precis som Zack VÄLDIGT matglad.

Solsken hela dagen, man börjar se hur snön smälter bort. Nu ska man väl kunna hoppas på att våren kommer snart. Det får gärna vara flera sådana här dagar i veckan. Vi har fått mycket gjort idag, det känns skönt att äntligen få röja undan lite på gården. Oliver och jag hann med en promenad efter att jag hade varit ute och ridit Vördur. Henrik var i skogen nästan hela dagen, han fick hem många träd idag. Han är riktigt duktig som håller på så i skogen för att vi ska ha ved tills nästa vinter. Jag tror han tycker det är roligt också.

Zack fick ha en lugn dag, han haltar fortfarande ganska ordentligt. Hans lymfkörtlar har ökat i storlek, så jag har ökat kortisonet. Han har hållt sig länge med den sjukdomen som han har, och det är vi jätte glada för. Men det känns hemskt så fort han visar symptomer på att det börjar gå utför.

Vi passade på att ta bort kalkon- och fårskit som fanns i ladugården. Förra ägaren kunde inte ha städat där en enda gång, fy vad äckligt med över en decimeter med skit. Det känns riktigt skönt att få bort det, vi ska ju få höns snart och det måste ju vara rent tills dess. Det börjar på att bli lite renare i ladugården och det känns skönt, nu är det bara att vänta tills vi kan börja renovera den. Det ska ju bli stall utav det så småningom, men det är inte så bråttom. Jag vill ju ha det gjort ordentligt.

NU ÄR DET BARA 1.5 DAG KVAR TILLS VALPEN KOMMER HEM :D
WOOHOOOOOOO!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ja, det kan de uppenbarligen. Det är så att du fått reda på vad hundar i medeltal överlever, med denna sjukdom - satta på prednisolon. Det finns ytterligheter åt båda hållen. Det finns dem som dör efter en vecka, trots kortison och de som lever i år efter diagnos. Vi vet fortfarande inte varför, men det forskas på att ta reda på om vi kan hitta markörer i blodprov som ger en mer säker uppskattning om prognosen.

Kul att din hund mår så bra!

Med vänlig hälsning,

Henrik von Euler

Det känns skönare att få ett ordentligt svar, istället för att det hela tiden blir ändrat ju längre Zack överlever denna sjukdom. Så nu har jag bestämt mig att bidra med Zacks blod så att de kan forska vidare på denna hemska sjukdom. De har en så kallad "Biobank" där de har blodprover från djur med tumörsjukdomar, de behöver många blodprover utav samma tumörsjukdom för att kunna göra säkrare jämförelse och få bättre svar. Så nu är det bara att samla ihop informationen som de behöver och få tag i en veterinär för att ta blodprovet.

Detta skulle vara något som veterinärerna frågar om när en sådan här diagnos är fastställt, det skulle hjälpa att ta reda på mer när det gäller dessa hemska sjukdomar.

I början av veckan försökte jag att få tag på Henrik Von Euler ( veterinär för kirurgi och medicin) på SLU, men han var upptagen i telefonmöte. Så imorse bestämde jag mig för att skicka ett mail, ibland kan det vara ett lättare sätt att få tag på dem. Då kan han ju svara när han har tid och det hoppas jag verkligen att han har. Det skulle vara väldigt roligt att få höra vad han har att säga.
Alla som jag har pratat med som har haft hund med samma sjukdom som Zack (malignt lymfom) har bara överlevt 2-4 månader efter diagnos. En del inte mer än ett par dagar.

Jag vill bara veta hur det kan komma sig att Zack mår så bra som han gör efter mer än 9 månader med en dödlig cancer, får er som inte vet så är malignt lymfom en blodcancer. Det finns inget att göra förutom kortison eller cellgifter, och det förlänger bara deras liv en liten stund.

Jag har länge hoppats på att Zack har blivit feldiagnoserad, men jag är glad för varje extra dag som jag får ha honom med mig. Det har varit härligt att kunnat gått hemma med honom sen han fick diagnosen, jag blev ju mammaledig i samma veva.

Värt att läsa om man råkar ut för denna sjukdom på sin hund:

http://www2.slu.se/forskning/2006/pdf/Min%20Hund%20har%20malignt%20lymfom.pdf

Imorse hade vi jätte fint och mysigt besök på Blankeberg, våran lilla räv var ute på åkern och letade efter mat. Han/hon blev skrämd utav en bil som åkte förbi. Men efter en liten stund kom den tillbaka och då hade den en liten kompis med sig. Det var fullrulle på dem ute på åkern, såg nästan ut som det var en liten parningslek de höll på med. Första gången räven kom så fanns det ju förstås inga batterier som var laddade i kameran, men som tur var så laddade jag dom ifall han/hon skulle komma tillbaka. Och tur var väl det, det blev ett par kort innan kameran dog. Så nu gäller det att ha dem laddade ordentligt som man har tills nästa gång.

Vore roligt om man till våren/sommarn skulle få se små rävungar, man kan ju alltid hoppats. Har ju haft äran att få se denna fina räv flera gånger sedan vi flyttade hit. Det var en underbar början på en underbar dag.


               

Zack är en enastående hund, han har varit med i våt och torrt. Han har varit ett stort stöd och har gett mig mycket tröst igenom åren. Han flyttade med mig hem ifrån Canada 2005 och tog den långa resan väldigt bra, det var en jobbig resa att göra. Men det kändes skönt att ha honom med hem. Många har tyckt att jag skulle ha lämnat honom kvar i Canada och inte ha utsatt honom för den långa resan. Men jag tycker att jag gjorde rätt, tror inte han hade fått det bra om jag hade lämnat kvar honom.

Förra året så hände det något riktigt tråkigt, Zack fick diagnosen Malignt Lymfom (blodcancer) och det såg inte ljust ut enligt veterinären och det jag läste på internet. Vi hade 2 alternativ, det ena var cellgiftbehandling och det andra var kortisonbehandling. Efter mycket övervägande så beslutade vi att ta kortisonbehandlingen, jag var höggravid när vi fick diagnosen och med cellgiftbehandlingen så är det medicinering som man är tvungen att ge hemma som kräver mycket försiktig hantering och som är väldigt farliga om man inte hanterar det rätt.

Veterinären gav oss 2-3 månader på kortison, det är nu nästan ett år sedan han fick diagnosen. Och det har inte märkts något på honom att han har den sjukdomen. Alla jag har pratat med som har haft hund med den sjukdomen har förlorat sin hund på 2-4 månader efter diagnos med kortisonbehandling även några på cellgiftbehandling. Vi är extra glada för varje dag som vi får med Zack.



♥♥♥Min älskade Zack♥♥♥