tills det är beräknat att bebisen kommer, fast här hoppas vi att den kommer något tidigare än så. Det har inte varit en rolig graviditet denna, men nu är det slut avlat på tvåbenta här på Blankeberg. Jag kommer varken mentalt eller fysiskt orka med en till graviditet, och det är vi båda överens om.

Stackars Henrik har fått sköta det mesta här hemma, medan en annan har klagat på hur ont man har. Men jag ska väl vara glad över att jag blir av med smärtan efter förlossningen. Det finns ju de som har smärta hela deras liv och det är något som jag verkligen inte önskar någon.

Det ska bli riktigt spännande att få se den nya lilla familjemedlemmen, allt står klart för dennes ankomst. Det är en underbar tid att få barn, kunna sitta ute och bara njuta av att få vara hemma med familjen. Fast det är ju också ett orosmoment, hur ska det gå med förlossningen, hur kommer Oliver att ta det, kommer jag orka med. Vi har ju en ganska bra plan när det gäller att få allt till att fungera.

Jag har sagt till att jag kommer att välja när och vilka som får komma och hälsa på, det ska inte bli ett öppet hus för att kolla på bebisen. Och Olivers födelsedag kommer ju ganska tätt in på och då är det Oliver det gäller och inte den nya bebisen. Där kommer jag att vara stenhård, för ingen ska få Oliver att känna sig utanför på hans egen födelsedag.

Jag önskar att alla nära och kära får en riktigt bra dag, lika bra som min dag började. Aldrig trodde jag att jag skulle finna mannen i mitt liv och dessutom få en underbar pojk. Och inte nog med det en som är på väg också, vart har tiden tagit vägen?!?!? Det känns helt underbart att vara så här nöjd och glad för livet man lever, underbara vänner har man också skaffat sig under årens lopp.

Dock finns det en som saknas och det är min Zappyboy, och han skänker jag en extra tanke idag. Då har har gett mig så mycket under dom åren jag fick ha honom hos mig.

2010 har varit mycket upp och ner för min del, den största sorgen jag fick gå igenom var när vi var tvungen att ta bort Zack. Det var den jobbigaste dagen i hela mitt liv, jag förlorade min allra bästa vän. En trogen vän som jag fick ha i 8 år. Sådana vänner som Zack får man inte många av, det var en tung förlust för oss alla. Tårarna kommer fortfarande så fort jag tänker på honom eller ser en bild utav honom. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom och önskar att han fanns vid min sida.

En annan stor grej som hände under året var Odens MH, han skötte sig RIKTIGT bra under hela banan. Beskrivaren sa att han var tjänstehundsämne, vilket var både roligt och jobbigt att höra. Det krävs ju en hel del när man har en sådan stöddig grabb som Oden. Men han är fortfarande mattes lilla skit som tycker att han är så liten så.

Under 2010 så har jag varit rätt dålig, har haft mycket problem med mina leder. Och de har inte hittat något på mig, och det är tydligen vanligt att man inte hittar något som man kan sätta fingret på. Men det är väl bara att härda ut.

Sen har Oden och jag debuterat på tävlingsbanan, och vi var ju tvungen att göra det på Rottis-SM. Och det gick åt skogen kan jag säga, spåret fick vi 9-9,5 på och jag är supernöjd över Odens jobb i spåret. Men på lydnadsplanen så var han i sin egen lilla värld och med en supernervös matte i koppel som inte gjorde saker bättre. Efter det så var vi på 2 st tävlingar till, i Munkfors så tabbade sig matte i spåret. Men lydnaden gick superbra, fick en 10:a på hoppet :-D. Fick kommentaren att jag har en hund som kommer att bli riktigt bra, vilket alltid är roligt att höra. Speciellt från en domare som dömde sin 99:de tävling och var en gammal schäfer man. Dagen efter bar det iväg till hagfors, där gick spåret superbra 9,5-9,5 fick vi där. Men så sket sig lydnaden, men men jag är nöjd över våra prestationer. Ett oerfaret icke vetande ekipage som gör 3 tävlingar nästan på raken. Och får utav 2 st domare att det finns stora potential i min lilla orkan. Och visst finns det det, bara för matte att få fram dem på rätt sätt. Han har inte varit en lätt hund att träna men vi har kämpat, och han har förlåtit mig för mina misstag och vi har lyckats med hjälp av ett par underbara vänner.

Att man skulle hitta sådana goa vänner som jag har hittat under årets gång, det trodde jag aldrig. Jag har fått en till sambo kändes det som i somras och det var helt underbart. Även om jag fick offra lite tid ifrån familjen, men jag behövde det. Och sedan vår underbara semester ner till fina Lomma, vilka underbara dagar vi hade där nere. Jag blir nästan rörd när jag tänker tillbaka till den tiden, och hoppas att vi kommer att ha möjlighet att få umgås mer under det nya året.

Vi väntar tillökning i våran lilla familj, verkar som jag får en till kille att dras med. Men vad gör det så länge vi alla får vara friska och krya. Och Oliver bara växer och växer, en goare unge kunde jag inte ha fått. Så underbar enkel att ha med att göra, och så hjälpsam. Han är 2.5 år och omtänksam och så rar mot alla. Och älskar djur, men det är väl självklart när man är son till mig. Lite bortskämda är vi med honom, men jag tycker också att vi har en stor del i hur han är.

Jag önskar att alla får ett lyckligt 2011.

varför vissa personer är konstant negativa och sura på omvärlden. Allt är fel och felet verkar tydligen ligga hos alla andra, inte hos personen som är negativ. Nu kan man ju fundera på varför man inte gör något åt saken, om allt nu är så jobbigt.

Ändra ditt beteende och din syn på andra, så kanske livet blir lättare och folk runt i kring blir glada av att prata med dig. Det suger så mycket energi av omgivningen som får hör all klagomål hela dagarna, och det är inte bara några gånger i månaden utan det är VARJE dag. Så fort personerna öppnar munnen så kommer det någon sorts klagomål, på något eller någon.

Kan det vara så att man inte är nöjd med livet som man själv lever, så man måste klaga på alla andra???? Varför gör man inget åt saken i så fall? Det kan väl inte vara så supersvårt att gör en liten förändring hos sig själv.

Det måste ju vara hemskt att ingen tycker om att prata med en pga att man är så negativ, eller märker man inte det?????

Jag har försökt att prata och fatta var problemet ligger hos dessa personer, men det verkar nästan som om de är födda negativa. Kan man vara det???? Jag har på sista tiden fått många underbara vänner som inte alls är negativa och som stöttar en till 100%, när man behöver det. Jag har försökt att göra detta tillbaka, till dessa negativa personerna, men det verkar inte som om det hjälper. Utan så blir det mer klagomål och de försöker hitta fel hos en annan istället.

Förstår inte folk som måste trycka ner folk för att må bra själva, någonstans så mår de ju fortfarande dåligt.


Jag är nöjd över att ha trevliga och glada kompisar runt omkring mig, utan er hade det nog varit svårare.


SMÅ VÄNNER KAN VISA SIG VARA DE STÖRSTA

Kommer att låsa bloggen ett tag framöver och ni som vill ha användarnamn och lösenord är välkomna att skicka mail till [email protected].

Under semestern började Henrik med Olivers sandlåda och den blev klar förra helgen. Och Oliver är nu supernöjd över att få en alldeles egen sandlåda att leka i.

Ska försöka få lite tid att åka och spåra lite med Oden idag, hoppas på att Camilla känner för att lägga spår också.

Blomma som jag fick av Erika.

Jag skulle kunna flytta ner dit imorgon och jag tror även Henrik skulle kunna göra det också. Men tydligen så får vi inte det, eller hur Camilla :-D.

Här kommer lite bilder ifrån våran lilla semester i Lomma.

Just nu känns det som jag har riktigt ordentligt med flyt, fick snabb hjälp med att hitta felet på A/C och även snabb tid för att fixa den. De hade egentligen inte tid men de tog åt sig den ändå och det är jag evigt tacksam för, kan starkt rekommendera Karlstad Kylarreparationer. Snabb och bra service!!!!!!!

Sen har jag varit till doktorn och fick goda nyheter där, helt annat än det de utreder mig för. Härligt att det inte var något mer än en liten grej som försvann. Känns skönt att kunna slappna av lite nu när det snart är semester, nu håller jag bara tummarna att jag får bra besked från läkaren när hon kommer tillbaka från semestern.