Bättre och bättre

Igår när Henrik kom hem ifrån jobbet så passade jag på att gå ut och rida medans det var ljust ute. Älskar att det fortfarande är ljust ute när klockan är 18. Jag red Vördur, det är han som behöver mest tid för träning just nu. Det är ju snart dags med tävlingarna. Skrittade ordentligt först, gjorde lite öppna för att mjuka till honom lite. När jag kände att han hade börjat mjukna upp så började jag trava honom. Vilken trav denna häst har, helt otroligt. Han gick jätte bra i traven, fick honom gå på tygeln, jag kunde ställa honom lite lätt utan att han blev stressad eller gick över till tölt.
Gud, vad jag älskar denna häst!!!!!!!! Han är helt otrolig, han har så skön inställning till allt. Han är inte den lättaste häst att rida men när han ger allt så ger han verkligen ALLT. Han blir kvar hos oss hela livet, honom säljer jag inte.

Efter traven så tog jag ner honom i skritt igen och såg till att han inte ville rusa iväg. Sen körde vi övergångar skritt - tölt, det gick bra han stressade upp sig ett par gånger men han lugnade ner sig ganska snabbt. Tölten är fortfarande travtaktig men det börjar på att bli bättre. Sen blev det mer trav, jag lät bli galoppen för han är säker i den och jag tycker att det var bättre att träna mer på formen i traven och tölt övergångarna.

Så idag hade jag tänkt att jobba lite med Fáni, han behöver röra på sig. Men han behöver för det först lära sig grunderna, han har börjat lära sig lite hjälper. Han var mycket lugnare när han var överviktig och inte kunde röra sig så lätt, men det är inte så konstigt. Men nu är det lite att jobba med, han orkar ju svara imot. Men han har lärt sig vem som bestämmer och att man inte får göra som man vill här. Det har gått mycket tid till att uppfostra honom, sådan tid som jag hade tänkt lägga ner på ridningen. Man kan ju inte ha en hingst som tycker att han kan göra som han vill, han har inte så mycket tålamod att vänta tills maten är serverad. Första dagarna kastade han sig i krubban när man tog in honom i boxen, ni skulle ha sett hans min när han upptäckte att den var tom. Gud, vad konstigt!!!! Det finns ingen mat.

Fáni har nu lärt sig att man väntar på maten tills man säger varsågod, men det var jobbigt. Speciellt när grannen (Vördur) alltid får mat först.



Liten men naggande god

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0