Jag har gått ner i arbetstid, så jag jobbar 50% och är sjukskriven 50%. Så jag gör min första vecka som deltidsarbetare, vilket än så länge är riktigt skönt då värken har släppt lite. Sen får vi se vad försäkringskassan säger när det har gått mer än 2 veckor, de kan ju vara lite krångliga att ha med att göra.

Idag är min första hela dag som jag är ledig och jag fick hela 12 timmar sömn i natt vilket var helt underbart, vet inte hur länge sen det var sist som jag sov en hel natt. Oden och jag har inte gjort så mycket idag, tagit promenad, tränat och tagit lite kort. Nu är det dags att krypa ner i sängen och vila lite innan de andra grabbarna kommer hem. Då blir det full rulle igen och imorgon blir det en ny arbetsdag i Säffle, får hoppas det kommer något tåg denna gången.

Så tycker Oden om att bli fotad

Oden har hunnit blivit 2 år, herre min skapare vad tiden går fort. Men vi har hunnit med en hel del, mer än vad jag hade planerat. Även om det inte har gått så bra, men övning ger färdighet och vi har inte så bråttom. Vi hinner med det vi har tänkt att vi ska hinna med under våran tid.

Han är fri röntgad, ögonlyst ua och godkänd mentalstatus. Så nu är det bara korningen kvar så är allt det fixat, sen har vi tävlandet kvar.

Oden och jag har växt mycket under 2010, och jag är mer än nöjd över vad vi har åstadkommit. Att vi ens har kommit ut och tävlat 3 hela gånger är något som jag inte trodde att vi skulle göra innan han blev 2 år.
Han har en sådan glädje till träning att det får en annan till att tycka det är superskoj, även om det inte har varit lätt att träna denna pöjk.

Mina planer för denna pojk är stora, men först och främst så vill jag att vi ska ha roligt ihop ända till det är dags för oss att gå skilda vägar. Sen att man skakar på huvudet flera gånger om dagen och undrar om han har något i hjärnkontoret ibland, det är bara charmen med att få ha Oden i sitt liv.

Nu har jag fått tag på Oden's spindeldiagram från MH. Man blir mäktigt stolt när man tittar på det, samtidigt som det gäller att ha is i magen med denna kille. Som tur är så är han mattes lilla skit hemma som inte tycker han är så stor i världen. men han kan ta fram det när det väl behövs. Eller när han tycker att det behövs, vilket inte hela tiden är korrekt.

All träning som vi har lagt ner i somras verkar vara bortblåst, men det ligger väl där inne någonstans. Bara att se till att jag blir bättre och kan ta tag i detta. Det är så mycket energi i den lilla kroppen som kokar över, just nu räcker inte ett kort lydnadspass. Så vi har även börjat med att göra lite tricks och andra klurigheter, för att få honom ner på jorden. Skallet börjar på att bli rikitgt bra.

Under vintern kommer det att bli träning i ridhus, och förhoppningsvis så kommer vi att kunna träna med andra hundar och människor så att det blir mer och mer likt en tävling.

Måste ytterliga berätta för er att jag är supernöjd och stolt över min Orkan. Fast Orkan kan man nog inte kalla honom vid det laget, han är EXTREME och det namnet är jag mer än säker på att han kommer att uppleva. Han är en bra bit på väg :-D.

Igår fick vi finbesök på kvällen, Vilja och Camilla kom för att hålla mig sällskap. Och det var roligt att kunna få prata med någon annan än Oliver, som hela tiden säger Kan/Vill/Vet inte. Det blev lite tv-tittande och hundprat så klart.
Samtidigt blev det hundträning för orkanen och virvelvinden, man ser ju OTROLIGA likheter mellan dessa två måste jag ju bara säga. Oden tyckte det var superroligt att få sällskap, fast jag tror han var mer intresserad av att fjäska för Camilla än Vilja.

Oliver ville inte alls gå att lägga sig igår då Camilla fanns på plats, plus att det fanns ju godis framme. men efter lite övertalning så somnade han. Och imorse så frågade han efter Camilla och Vilja, och på dagis fick de höra att Villies är busig.

Ikväll är jag bjuden på hockey inkl. mat och dryck, men det blir nog svårt att ta sig dit. Henrik kommer inte hem förrän imorgon, och att försöka jaga barnvakt är inge roligt.

Jag har läst det hon har skrivit på sin hemsida och det har hjälpt Oden och mig så mycket. Man kan nu se en stor skillnad i platsliggningen på honom, han vet att han ska ligga. Men visst det är svårt för en snorvalp som Oden att hålla hormnerna i styr. Men han är duktig min lilla skit.

Rekommenderar att kolla på hennes hemsida och att läsa böckerna.



Maria Hagström

Oden är att rolig att jobba med ibland, idag har han fått varit med på jobbet. Och vi har kört lite lydnad på gräsmattan utanför huset, där vet jag att det rastas mycket hundar. Och då var han lite ofocuserad på linförigheten och inte tillräckligt motiverad. Det märks väldigt väl att han är van att bara få gå och nosa när kopplet är på.

På lunch åkte vi i väg till hund- & kattspecialisten för att träna lite där inne, och där gick det superbra. Helt klockrent, fast det var andra hundar och människor där inne och MASSOR av dofter. Och direkt därifrån så åkte vi ut till mammas jobb där de hade verktygs-/motordag för kunder.

Så det var bara att åka dit för att snabbt slänga i sig en hamburgare och sedan tillbaka till bilen för att hämta Oden. Hör och häpna, han skötte sig klockrent även där. Fast det var SUPERMYCKET med män, han gjorde fin linförighet och även platsliggning. Folk gick förbi honom utan att han brydde sig, han till och med håll ögonkontakten med MIG fast jag inte bad om det.

Så nu har Oden fått både miljöträning och lydnadsträning, och jag är som vanligt chockad över att han helt plötsligt bara fungerar SÅ bra. Så nu i helgen blir det inge lydnad för oss, utan vi kommer köra lite spår. Och ha roligt, för det har varit mycket för honom nu.

Kram på er alla vänner!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Eftersom jag ger Oden ledigt idag från träning så kommer jag att sätta mig ner och planera våran träning under hösten. Och även se möjligheterna till träning under vintern, har lite smått och gott i mina tankar. Men än så länge så är de bara i mina tankar.

Lite roligt är att vi har kommit med på 3 st tävlingar till utav 5 st anmälda. Den sista är i slutet av oktober så den har vi inte fått reda på än. Så om vi jobbar hårt så kanske vi blir godkända på någon utav dem, jag hoppas ju givitvis på uppflyttning. Men dit har vi mycket jobb kvar.

Efter allt strul som har varit under helgen så visade Oden att spårning är det han är superduktig på. Vi var sist ut i våran klass, så han fick se alla hundar spåra innan det var våran tur. Och snacka om att han var taggad, han tjöt i bilen och när jag tog fram spårsele och lina, så stutsade han där bak.

När vi gick fram till spåret så höll han på att dra i kull mig, för han skulle bara ut. Han jobbade riktigt bra fram till den första apporten. Men sen visste jag att han skulle få svårt då tävlingsledaren klantade sig och visslade inte förrän jag hade 10 m kvar till vinkeln (efter att jag hade tittat på henne). Så där slog han några gånger, och pep eftersom han var lite ivrig att få tag på spåret. Det blåste ju ordentligt också så det gjorde inte saken bättre.

Men han plockade ALLA pinnarna och blev riktigt glad och det blev jag också, vi fick 9 av ena domaren och 8.5 av den andra. Sen blev vi tvungna att avstå budföringen pga av en händelse, men det är inget jag ångrar. Det är viktigare för mig att ställa upp för sina kompisar än att jaga poäng.

Vi fick ihop 153.75 poäng och det är väl lite surt att vi inte blev godkända då vi hade bara några poäng kvar. Men vi tar det vid nästa tävling, vi har ju kommit med til Örebro och till Hagfors om 2 veckor. Så nu är det bara ut och träna igen, och det skall tränas på att försöka få snusmumriken till att koncentrera sig på matte istället för att gå i dofternas värld.

Jag är nöjd över våran debut, många på plats tyckte det var modigt gjort att göra sin debut på rasmästerskapet och han är ju bara 20 månader idag.

Och han har firats både igår och idag och när vi kom hem igår kväll så åt han en stor portion mat för att sedan vara redo för att busa lite. 

REVINGEHED

Det ska bli så roligt att få komma ner till Skåne igen, träffa goda vänner och bara mysa och ha det trevligt. Men det blir också hårt arbete, här ska inte vilas utan finslipas. Det finns väl inte så mycket som kan finslipas så här nära in på. Det får gå som det går, vi har ju lite utav varje moment. Sen är det ju så att det mesta vi har att slipa på är ju min kropp som skall vara stilla, jag är tydligen väldigt sladdrig i kroppen när jag tränar Oden (hihihi)

Men jag kommer inte tänka så mycket på hur jag ska göra i varje moment när jag är inne på banan, för då blir jag bara helt virrig i kolan. Och komma ihåg att jag inte kan belöna innan momenten är slut är nog det svåraste, hur ska detta gå.


HOPP

Ser verkligen fram emot helgen och det är nog bra att det finns folk som jag känner som kommer att vara där. För då kan jag få stöd, för det kommer jag att behöva ha. Sen är han ju bara 20 månader och min första tävlingshund, så går det åt skogen så får vi ta igen det på nästa tävling.