Idag när vi kom hem så sa Oliver "Slack min lärna" (Zack min stjärna), sen gick han raka vägen till Zack's fotografi och skrek DÄR SLACK. Oliver tyckte om Zack väldigt mycket, även om Zack inte ville ha kramar eller att få stumpen ryckt i. Då brast det för mig, tårarna bara forsade ner för kinderna. Tänk vad mycket glädje denna fina kille gav många, vi kommer alltid att prata om Zack så att Oliver kommer att veta hur speciell han var. 

Blinka lilla stjärna där
hur jag undrar vad du är
Fjärran lockar du min syn
lik en diamant i skyn
Blinka lilla stjärna där
hur jag undrar vad du är

När den sköna sol gått ner
strax du kommer fram och ler
Börjar klar din stilla gång
glimmar glimmar natten lång
Blinka lilla stjärna där
hur jag undrar vad du är

Vandraren på nattlig stig
för ditt ljus, han älskar dig
Han ej hade sett att gå
om du inte glimmat så
Blinka lilla stjärna där
hur jag undrar vad du är

Ofta du med blick så fin
tittar genom min gardin
Sluter ögat ej förrän
solen visar sig igen
Blinka lilla stjärna där
hur jag undrar vad du är

The house is so empty without my Zappyboy, when will the pain disappear, I just want to remember the good times with my boy. And don't feel any pain, but it is going to be hard. Without him in Canada I don't think I would have stayed as long as I did. He is the only one that knows how tough it was for me over there, and the relief it was to know I could bring him home without quarantine.
I cried the entire way home, I was so scared that he wouldn't make the flight. It was a long one. First from Halifax-Montreal and then Montreal-Czech Republic and at last Czech Republic-Sweden. When I heard the howling at the custom I knew it was my Zack, and let me tell you that I was so happy the hear that sound.

For almost 6 years it was just Zack and me, and that made us a really good team. Then came Henrik into our life and it was the first time that Zack wasn't unsure of a man. It was so nice to see that Zack took Henrik under his wing and showed him how much fun it is to have a dog.

Zack loved a lot of people and he was also loved by many, even ones that only have seen him in photos. One that Zack truly loved is my big brother Per, how was there at the time he was a puppy and he came ones a year to visit us. So Zack and Per was really tight, you could see how happy Zack was when Per came for a visit. And don't forgett my parents that we lived at for a year when we came home from Canada. If you said MORFAR so did Zack know who we meant, he loved a lot of people.

I'm so blessed to have had a dog like Zack, and I don't think I'll ever get another one like him.

LOVE YOU TO PIECES

I'm Still Here

Friend, please don't mourn for me
I'm still here, though you don't see.
I'm right by your side each night and day
and within your heart I long to stay.

My body is gone but I'm always near.
I'm everything you feel, see or hear.
My spirit is free, but I'll never depart
as long as you keep me alive in your heart.

I'll never wander out of your sight-
I'm the brightest star on a summer night.
I'll never be beyond your reach-
I'm the warm moist sand when you're at the beach.

I'm the colorful leaves when fall comes around
and the pure white snow that blankets the ground.
I'm the beautiful flowers of which you're so fond,
The clear cool water in a quiet pond.

I'm the first bright blossom you'll see in the spring,
The first warm raindrop that April will bring.
I'm the first ray of light when the sun starts to shine,
and you'll see that the face in the moon is mine.

When you start thinking there's no one to love you,
you can talk to me through the Lord above you.
I'll whisper my answer through the leaves on the trees,
and you'll feel my presence in the soft summer breeze.

I'm the hot salty tears that flow when you weep
and the beautiful dreams that come while you sleep.
I'm the smile you see on a baby's face.
Just look for me, friend, I'm everyplace!

Author Unknown

Idag har Zack somnat in här hemma efter 2 års tid med malignt lymfom. Han hann inte bli 8 år, det skulle han bli om 2 veckor. Det har varit 2 härliga år som vi fick extra med Zack, och det trodde vi ALDRIG att han skulle klara denna sjukdom så länge.

                     

Zack har gett inte bara mig utan många andra väldigt mycket glädje, han har varit en riktig ambassadör för sin ras. Det är flera stycken som har ändrat åsikt om rottweiler efter att ha träffat Zack, han är/var snällheten själv.

Jag kommer ihåg första gången jag tittade på honom, helt underbar liten krabat som brottade ner sin kullskyskon hela tiden. När vi sedan körde hem med honom så ylade han HELA vägen hem, sen den dagen har det varit han och jag. Han var mitt allt när jag bodde i Canada, han fanns där under den svåra tiden som jag hade. Och vi skapade en band som jag aldrig har haft med något annat djur som jag har haft. Han följde med vart jag än åkte, vilket resulterade i att han älskade att åka bilen.

Jag visste att han var en kämpe men att han skulle kämpa så hårt i 2 års tid, det får mig att beundra honom ännu mer än vad jag redan gjorde. Han hade det bästa livet en hund kan få och jag tror att det är därför han gjorde denna fight. Nu sätter jag in människokänslor i det hela men jag tror skarpt på att han gjorde det för min skull.

Tårarna bara forsar ner för kinderna när så fort jag tänker på honom och medans jag skriver detta.  Det luktar fortfarande Zack om mina händer och den lukten kommer jag att sakna att få dra in. Saknaden kommer att vara stor men han finns alltid med oss vart vi än är. Och han kommer även att sätta sitt avtryck här hemma, bara jag får orken till att göra grejen som jag har tänkt att göra.

Sen vill jag tacka Linda som kom hit och gjorde detta möjligt, att få avsluta här hemma är något som jag från första stund ville att han skulle få göra. Och att få veta utav henne att det var verkligen dags att låta honom gå vidare, det gjorde att det blev lite lättare.

Det syndes på honom idag att han hade tappat gnistan, han hade svårt att ta sig upp ifrån golvet, låg kvar när man öppnade ytterdörren och åt inte sin mat.

                 

                  

                      
                       Mitt hjärta är brustet, ett enda stort hål. ♥♥Mattes hjärta♥♥

Idag tog Fani, Oden och jag en tur till sjön. Man får passa på att göra 2 saker åt gången när man har mycket att göra, jag motionerade ju 2 av djuren samtidigt och det är ju effektivt. Fani var kanon idag, riktigt underbar, jag går på rosa moln just nu. Sen toppade Oden det hela med att komma på inkallning när det kom 2 st lösa hundar emot oss.

Ägaren försökte att kalla in sina, men den ena (schäfer tror jag att det var)sket fullständigt i henne. Så jag skrek GÅ HÄRIFRÅN och som tur var så kom han inte nära, visste inte riktigt vad som skulle hända. Och jag har definitivt inge lust att Oden ska gå och bli hundaggresiv.

Oden brydde sig inte om dem när de gick förbi så jag släppte honom och han fortsatte framåt. Vilken duktig kille jag har, inte ens en blick bakåt mot hundarna. Helt underbart, jag är så stolt över min lilla orkan. Så nu ligger han lugnt och skönt och sover i sin nya bädd.


Min fina häst

Min duktiga pojk

Där håller jag på att fundera väldigt mycket på hur jag ska göra, skulle vilja tävla med dem i år. Men samtidigt så känner jag att jag inte riktigt har tid om jag nu ska tävla med Oden. Och där är det ju osäkert om vi kommer att bli tävlingsklara i år, som det känns nu så är vi LÅNGT ifrån att vara tävlingsklara detta året. Men vi ska kämpa på så gott vi kan, men det känns som vi har fastnat lite.

Fani ska kastreras så snart som möjligt, han ska troligtvis bort 1 år på foder och användas som lektionshäst hos en kompis till mig. Där är det väldigt blandade känslor hos mig, då jag blir mer och mer frälst i denna häst, men jag tror det vore bra för honom. Han blir riden av olika männiksor med olika kunskaper och han får rutinen.
Men samtidigt så börjar han på att bli så som jag vill ha honom och tänk OM.......................
Sen blir ju Vurre helt själv här i så fall, om jag inte får tag på någon som vill stå här, Jessica ska ju visserligen ta hem sin unghäst. Hon kanske skulle kunna tänka sig att ha honom här.

Vurre blir hemma, han åker ingenstans. Han har jag tänkt att tävla på Glaumurs KM i höst om inget annat händer, kanske kan jag låna Fani då också ifall han är borta på skolning.

Ojojoj, vilka beskymmer man har här i livet. Men om man verkligen tänker igenom så har vi det rätt bra ändå, det finns andra som har det värre.

Henrik har fixat hindret åt mig, efter att jag har kört över det med IT-bilen :-S. Så går det när man har mycket att fixa på morgonen och man är helt själv med ALLT.

Så nu har Oden och jag kört ett lydnadspass riktigt ordentligt så nu ligger han här vid mina fötter och snarkar. Han var helt otroligt taggad, fast det är ju inte ovanligt. Vi kör mycket passiva övningar i början för att dämpa honom lite, och vi båda längtar tills vi kan börja spåra igen. Tänk vad roligt att få lägga ett spår och sedan se hur trött och nöjd Oden blir efter det, det är livet att ha hund. Att se dem riktigt nöjda och harmoniska.

Skulle vilja ha mer träningskompisar, men det kanske kommer när man börjar att träna ordentligt igen. Skulle vilja gå en massa kurser också, funderar på att vara med på fortsättningskursen med Gerard O'shea i maj.

Det hinns väl med, har även tänkt att åka upp en helg och hälsa på Odens mamma, syster och morbror med familj. Allt ska bara passa in i allas scheman först och det är inte det enklaste.

Jag är SUPER STOLT över min lilla orkan, han har visat att han är världens bästa lilla orkan. Han har inte haft några som helst problem under hela helgen. Åkt hiss och mött andra rottweilerhanar utan problem, varit tyst fast det är andra hundar i rummen intill som skäller och gnyr.

Och han har BAJSAT på ett nytt ställe, visserligen efter 45 min promenad. Men ändå han har BAJSAT, det händer inte ofta om det inte är hemma så att säga.

Och som han visade upp sig inne i ringen idag, så kan jag inte vara annat än SUPER STOLT. Vilken trav han har och vad duktig han var på att stå, han stod HELT stilla utan att krångla. Men vi åkte ut med en 2:a, lite snopen blev jag men domarn tycket inte om hans huvud.

Odens kritik:

Correct head but needs more fill muzzle and under eyes, scissor bite, needs a little bit more stop, correct earset, dark brown eyes, very good neck and topline, good underlinje, enough bones, good angulations, good movement, good tail and coat, brown tanmarks, needs time to fill head thats why today 2:d price.

Typ & helhetsintryck: Mycket god

Storlek: medium

Mentalitet: friendly

Domare: Kristiina Niemelä, Finland

Det var lite utav en kaos med denna utställning, dåligt med parkering. Sen det värsta var att de hade ingen som kollade vaccinationsintygen, det är väl ändå ett måste????, eller.

Nu ligger Oden och sover riktigt skönt, han har fått resten av köttbullepaketet för det är han värd.

Då var man inne på den banan igen då, inte härligt. Nu är det ju bara att gilla läget och kanske börja packa inför resan upp till Borlänge. Tänkte jag skulle ta lite i taget och försöka se till så att inte Oden märker vad jag gör (inte en chans i hela världen att han kommer att missa vad jag håller på med).

Jag är nöjd om han får en 1:a där uppe, konkurransen kommer att vara riktigt hård, då det är 21 st hundar i hans klass. Men man vet aldrig hur domarn dömmer, så det ska bli spännande att se vad hon tycker om för hundar. Oden är finast i världen i mina ögon ändå, även om det skulle vara roligt att hamna långt fram.

Det blir bara Oden och jag som åker upp, då någon måste stanna hemma och ta hand om gården. Inte det lättaste att ge sig iväg allihop vid den här tiden på året.

Jag är lite nyfiken på vem som läser min blogg och vad det är som ni vill läsa om. Det ger mig en bättre synvinkel på vad bloggen ska innehålla.

Jag vill ha åsikter!