blankeberg

Idag har Zack somnat in här hemma efter 2 års tid med malignt lymfom. Han hann inte bli 8 år, det skulle han bli om 2 veckor. Det har varit 2 härliga år som vi fick extra med Zack, och det trodde vi ALDRIG att han skulle klara denna sjukdom så länge.

                     

Zack har gett inte bara mig utan många andra väldigt mycket glädje, han har varit en riktig ambassadör för sin ras. Det är flera stycken som har ändrat åsikt om rottweiler efter att ha träffat Zack, han är/var snällheten själv.

Jag kommer ihåg första gången jag tittade på honom, helt underbar liten krabat som brottade ner sin kullskyskon hela tiden. När vi sedan körde hem med honom så ylade han HELA vägen hem, sen den dagen har det varit han och jag. Han var mitt allt när jag bodde i Canada, han fanns där under den svåra tiden som jag hade. Och vi skapade en band som jag aldrig har haft med något annat djur som jag har haft. Han följde med vart jag än åkte, vilket resulterade i att han älskade att åka bilen.

Jag visste att han var en kämpe men att han skulle kämpa så hårt i 2 års tid, det får mig att beundra honom ännu mer än vad jag redan gjorde. Han hade det bästa livet en hund kan få och jag tror att det är därför han gjorde denna fight. Nu sätter jag in människokänslor i det hela men jag tror skarpt på att han gjorde det för min skull.

Tårarna bara forsar ner för kinderna när så fort jag tänker på honom och medans jag skriver detta.  Det luktar fortfarande Zack om mina händer och den lukten kommer jag att sakna att få dra in. Saknaden kommer att vara stor men han finns alltid med oss vart vi än är. Och han kommer även att sätta sitt avtryck här hemma, bara jag får orken till att göra grejen som jag har tänkt att göra.

Sen vill jag tacka Linda som kom hit och gjorde detta möjligt, att få avsluta här hemma är något som jag från första stund ville att han skulle få göra. Och att få veta utav henne att det var verkligen dags att låta honom gå vidare, det gjorde att det blev lite lättare.

Det syndes på honom idag att han hade tappat gnistan, han hade svårt att ta sig upp ifrån golvet, låg kvar när man öppnade ytterdörren och åt inte sin mat.

                 

                  

                      
                       Mitt hjärta är brustet, ett enda stort hål. ♥♥Mattes hjärta♥♥