tills det är beräknat att bebisen kommer, fast här hoppas vi att den kommer något tidigare än så. Det har inte varit en rolig graviditet denna, men nu är det slut avlat på tvåbenta här på Blankeberg. Jag kommer varken mentalt eller fysiskt orka med en till graviditet, och det är vi båda överens om.

Stackars Henrik har fått sköta det mesta här hemma, medan en annan har klagat på hur ont man har. Men jag ska väl vara glad över att jag blir av med smärtan efter förlossningen. Det finns ju de som har smärta hela deras liv och det är något som jag verkligen inte önskar någon.

Det ska bli riktigt spännande att få se den nya lilla familjemedlemmen, allt står klart för dennes ankomst. Det är en underbar tid att få barn, kunna sitta ute och bara njuta av att få vara hemma med familjen. Fast det är ju också ett orosmoment, hur ska det gå med förlossningen, hur kommer Oliver att ta det, kommer jag orka med. Vi har ju en ganska bra plan när det gäller att få allt till att fungera.

Jag har sagt till att jag kommer att välja när och vilka som får komma och hälsa på, det ska inte bli ett öppet hus för att kolla på bebisen. Och Olivers födelsedag kommer ju ganska tätt in på och då är det Oliver det gäller och inte den nya bebisen. Där kommer jag att vara stenhård, för ingen ska få Oliver att känna sig utanför på hans egen födelsedag.

Jag önskar att alla nära och kära får en riktigt bra dag, lika bra som min dag började. Aldrig trodde jag att jag skulle finna mannen i mitt liv och dessutom få en underbar pojk. Och inte nog med det en som är på väg också, vart har tiden tagit vägen?!?!? Det känns helt underbart att vara så här nöjd och glad för livet man lever, underbara vänner har man också skaffat sig under årens lopp.

Dock finns det en som saknas och det är min Zappyboy, och han skänker jag en extra tanke idag. Då har har gett mig så mycket under dom åren jag fick ha honom hos mig.

Oliver har fått sig en liten ponny vid namn Herkules, det var inte riktigt planerat utan bara hände. Mest pga att det blev ett billigt köp. Men jag ahde nog inte heller betalat så mycket för Herkules då han inte riktigt har varit skött på det bästa sättet. Men nu står han här och får den omvårdnad han behöver för att få ett bra liv.

Oliver har ridit flera gånger på honom och han är en riktigt bra barnponny då han inte har några dumheter för sig. Hur snäll och go som helst, inte en typisk shettis som har humör och blir sur så fort det är något. Ska försöka få tag på en vagn till honom så Oliver kan köra honom till våren/sommarn. Tror Oliver kommer att tycka att det är skoj att köra häst. Bilder på Herkules kommer.

Jag har gått ner i arbetstid, så jag jobbar 50% och är sjukskriven 50%. Så jag gör min första vecka som deltidsarbetare, vilket än så länge är riktigt skönt då värken har släppt lite. Sen får vi se vad försäkringskassan säger när det har gått mer än 2 veckor, de kan ju vara lite krångliga att ha med att göra.

Idag är min första hela dag som jag är ledig och jag fick hela 12 timmar sömn i natt vilket var helt underbart, vet inte hur länge sen det var sist som jag sov en hel natt. Oden och jag har inte gjort så mycket idag, tagit promenad, tränat och tagit lite kort. Nu är det dags att krypa ner i sängen och vila lite innan de andra grabbarna kommer hem. Då blir det full rulle igen och imorgon blir det en ny arbetsdag i Säffle, får hoppas det kommer något tåg denna gången.

Så tycker Oden om att bli fotad

Oden har hunnit blivit 2 år, herre min skapare vad tiden går fort. Men vi har hunnit med en hel del, mer än vad jag hade planerat. Även om det inte har gått så bra, men övning ger färdighet och vi har inte så bråttom. Vi hinner med det vi har tänkt att vi ska hinna med under våran tid.

Han är fri röntgad, ögonlyst ua och godkänd mentalstatus. Så nu är det bara korningen kvar så är allt det fixat, sen har vi tävlandet kvar.

Oden och jag har växt mycket under 2010, och jag är mer än nöjd över vad vi har åstadkommit. Att vi ens har kommit ut och tävlat 3 hela gånger är något som jag inte trodde att vi skulle göra innan han blev 2 år.
Han har en sådan glädje till träning att det får en annan till att tycka det är superskoj, även om det inte har varit lätt att träna denna pöjk.

Mina planer för denna pojk är stora, men först och främst så vill jag att vi ska ha roligt ihop ända till det är dags för oss att gå skilda vägar. Sen att man skakar på huvudet flera gånger om dagen och undrar om han har något i hjärnkontoret ibland, det är bara charmen med att få ha Oden i sitt liv.

2010 har varit mycket upp och ner för min del, den största sorgen jag fick gå igenom var när vi var tvungen att ta bort Zack. Det var den jobbigaste dagen i hela mitt liv, jag förlorade min allra bästa vän. En trogen vän som jag fick ha i 8 år. Sådana vänner som Zack får man inte många av, det var en tung förlust för oss alla. Tårarna kommer fortfarande så fort jag tänker på honom eller ser en bild utav honom. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom och önskar att han fanns vid min sida.

En annan stor grej som hände under året var Odens MH, han skötte sig RIKTIGT bra under hela banan. Beskrivaren sa att han var tjänstehundsämne, vilket var både roligt och jobbigt att höra. Det krävs ju en hel del när man har en sådan stöddig grabb som Oden. Men han är fortfarande mattes lilla skit som tycker att han är så liten så.

Under 2010 så har jag varit rätt dålig, har haft mycket problem med mina leder. Och de har inte hittat något på mig, och det är tydligen vanligt att man inte hittar något som man kan sätta fingret på. Men det är väl bara att härda ut.

Sen har Oden och jag debuterat på tävlingsbanan, och vi var ju tvungen att göra det på Rottis-SM. Och det gick åt skogen kan jag säga, spåret fick vi 9-9,5 på och jag är supernöjd över Odens jobb i spåret. Men på lydnadsplanen så var han i sin egen lilla värld och med en supernervös matte i koppel som inte gjorde saker bättre. Efter det så var vi på 2 st tävlingar till, i Munkfors så tabbade sig matte i spåret. Men lydnaden gick superbra, fick en 10:a på hoppet :-D. Fick kommentaren att jag har en hund som kommer att bli riktigt bra, vilket alltid är roligt att höra. Speciellt från en domare som dömde sin 99:de tävling och var en gammal schäfer man. Dagen efter bar det iväg till hagfors, där gick spåret superbra 9,5-9,5 fick vi där. Men så sket sig lydnaden, men men jag är nöjd över våra prestationer. Ett oerfaret icke vetande ekipage som gör 3 tävlingar nästan på raken. Och får utav 2 st domare att det finns stora potential i min lilla orkan. Och visst finns det det, bara för matte att få fram dem på rätt sätt. Han har inte varit en lätt hund att träna men vi har kämpat, och han har förlåtit mig för mina misstag och vi har lyckats med hjälp av ett par underbara vänner.

Att man skulle hitta sådana goa vänner som jag har hittat under årets gång, det trodde jag aldrig. Jag har fått en till sambo kändes det som i somras och det var helt underbart. Även om jag fick offra lite tid ifrån familjen, men jag behövde det. Och sedan vår underbara semester ner till fina Lomma, vilka underbara dagar vi hade där nere. Jag blir nästan rörd när jag tänker tillbaka till den tiden, och hoppas att vi kommer att ha möjlighet att få umgås mer under det nya året.

Vi väntar tillökning i våran lilla familj, verkar som jag får en till kille att dras med. Men vad gör det så länge vi alla får vara friska och krya. Och Oliver bara växer och växer, en goare unge kunde jag inte ha fått. Så underbar enkel att ha med att göra, och så hjälpsam. Han är 2.5 år och omtänksam och så rar mot alla. Och älskar djur, men det är väl självklart när man är son till mig. Lite bortskämda är vi med honom, men jag tycker också att vi har en stor del i hur han är.

Jag önskar att alla får ett lyckligt 2011.

Innan den ordentliga kylan kom så tyckte Henrik tydligen att isen var tillräckligt tjock för att ploga bort vassen på dammen. Vi hade haft 4-hjulingen hemma 1 dag innan han tyckte det var tags att tvätta den nere vid dammen.
Vad ska man säga, jag är inte ett dugg förvånad när sådana här saker händer och Henrik är involverad. Snarare att jag börjar på att bli LITE trött på att det händer saker som man inte tror en vuxen karl skulle göra.

Kommer ihåg dagen som igår, det var (svensk) snöstorm och där stod vi ute i den för att dra upp den. Oliver grinandes i en pulka och jag är ju gravid och har mått urdåligt. Henrik tyckte han kunde ta upp den själv, men jag ringde efter våran snälla granne Mats. Så han kom och hjälpte oss.

Henrik fick hoppa i sin torrdräkt för att kunna få loss 4-hjulingen från all is som var runt om, sen fick vi ta bort plogen och samtidigt som vi använde vinschen så drog Mats och jag med hjälp av ett grimskaft. Vi fick efter en lång stund upp den som tur var.

Har nu funnits hos oss i 2 år och mycket har hämt på de åren. Han är inte längre hingst, vilket inte är någon större skillnad än innan. Snällare häst får man nog leta efter, så snäll och försiktig som han är.
Just nu står han på vila, ofrivillig sådan som synd är. Men det ska förhoppningsvis bli ändrade planer på det, men först ska han få på sig vinterskor. Inte trodde jag att det skulle komma snö så här tidigt, man läste ju överallt förut att man kunde räkna med en grön jul. Och det kanske det fortfarande bli, men kylan kommer att öka i slutet av veckan. ME LIKE!!!!!!!!