På sista tiden har vi tränat så gott som varje dag, och det går framåt som tur är. Han är så himla go att ha med att göra, vi har kört platsliggningar med andra hundar ett par gånger nu och han ligger stilla. Han kollar väl lite på de andra, men det har inte varit något pipande eller viftande med svansen. Nu känner jag mig 95% säker med att lämna honom 30m på platsliggningen.

Nästa helg så gäller det att vi presterar och visar vad vi har lärt oss under året. Sen om vi inte får höga poäng det skiter jag i, vi har iaf kommit ut och tävlat. Och det trodde jag inte att vi skulle göra i våras, då kändes tävlingarna långt borta. Men vi har utvecklats ganska mycket tycker jag, både som ett ekipage och som individer.

Ikväll blir det nog bara ett spår och sedan är det vila tills imorgon tror jag, vill inte köra för hårt heller. Han måste ju få vila de få hjärncellerna som har trillat ner. (hihihihi)

Oden tyckte att kvisten var ivägen när matte skulle ta kort på honom.




Oden försöker fånga äpplen :)




Det var gott med äpplen!

Träningen med Oden har gått extremt bra om jag själv får säga det. Är så nöjd över hur allt har börjat falla på plats den sista tiden, så nu håller vi tummarna att det håller i sig. För snart är det dags!!!!!!!!!!(Hoppas vi).

Vi har börjat med framförgående och skallet, krypet är något som jag ska fråga om på tisdag när det är dags igen för träning med Kristina. Platsliggningen börjar också på att komma mer och mer, har lagt med väldigt säkra hundar och det har inte varit några som helst problem. Jag är så nöjd över honom!!!!!!!!!

Och igår fick jag höra att Odens mor Frida blev uppflyttat till ELIT spår, vi hoppas att vi någon gång i framtiden kommer att följa mamma Fridas fotspår. Mäktigt imponerande tycker vi här på Blankeberg, riktigt bra jobbat Peter och Ann-Sofie. Hoppas att få träffa er snart igen!

I torsdags drog vi ner till Lomma för att hälsa på Lena och Affe som har moster Selma och systeryster Svea. Och så får vi inte glömma underbara Griffin, vilken hund och så lik Zack han var. Jag kunde ha tagit med honom hem men det är lite svårt att försöka att smuggla med honom.

Resan ner startade MYCKET senare än vad jag hade planerat, först var vi tvungna att lämna Volvon så att AC:n skulle fungera och det tog längre än väntat. Sen gjorde det ju inte saken bättre att när Henrik kom ner till Säffle för att hämta upp mig, så hade han glömt Olivers kläder. Fast jag hade ställt allt på samma ställe och gjort iordning allt. Så det var bara att bege sig hem för att hämta.

Så klockan var runt midnatt när vi ÄNTLIGEN var nere i Lomma. Det var så skönt att äntligen vara där efter den långa resan. Jag är inte ett dugg avundsjuk på dem, tycker mer synd att de ska behöva åka så långt hela tiden.

Fredag bjöd det på lydnadspass medans grabbarna badade i havet. Det var väldigt varmt men i skuggan så gick det bra en stund. Oden skötte sig jättebra och jag fick se hur Lena jobbade med Svea.
Sen blev det sightseeing i Malmö och senare på kvällen åkte Lena och jag ut till Revingehed för att spåra.

Lördagen drog vi iväg till Tollarp för utställning, där det gick bra för både Svea och Oden. Svea blev 3:a ukl med CK och Oden blev också 3:a fast med ett HP. På vägen hem stannade vi för att bada hundarna i Ringsjön och det var mycket uppskattat. Även Oliver var i och badade och ville inte gå upp ur vattnet.
På kvällen blev det ett till litet lydnadspass och ett litet spår till Oden på Lomma BK.

På söndag begav vi oss alla ut till Revinge för att spåra och göra upplet. Helt underbart att få vara ute en hel dag och göra massor av roliga saker. På vägen hem åkte vi och badade i ett gammalt sandtag, och det var helt underbart. Oden var i vattnet hela tiden och tyckte det var roligt att se Selma och Svea bada.

Vi har haft det helt underbart hela våran vistelse i Lomma, vi visste att Lena och Affe var underbara personer. Men inte hade jag kunnat föreställa mig att få en sådan härlig start på semestern. Vi ser fram emot att träffa dem på torsdag igen då det blir läger i Värmland.

Oden har varit helt underbar under hela tiden, han har inte brytt sig så mycket om varken Svea eller Selma när vi har tränat och de har varit i närheten. Har varit roligt att se alla tre hundarna vara så harmoniska och helt underbara individer. Man ser många likheter i Svea och Oden.

Ett stort TACK till Lena och Affe för en helt underbar tid. Ni får komma upp så vi får bjuda igen, vårat hus står öppet jämt för er.

Oden har nu på morgonen varit på Karlstads smådjurssjukhus och blivit ögonlyst, och det blev UTAN ANMÄRKNINGAR...........................HELT NORMALT.........YIPPPIE!!!!!!!!!

Och jag fick beröm för att jag hade en sådan trevlig och glad rottis, veterinären fick MASSOR av pussar.

Nu är allt sådant klart och det är en lättnad över att veta att han är HEL, nu ska vi försöka att hålla honom HEL och frisk. Mattes lilla skit!!!!!!!!!

Kunde inte ha fått en bättre kamrat, än Oden. Han är helt underbar och börjar på att bli en stor pojk, men är fortfarande mattes fjant.




JAG ÄR SÅ GLAD

Sitter i bilen på väg hem ifrån utställningen i Örebro, vi är alla VÄLDIGT varma och trötta. Vi var 5st ifrån Energicas som var där för att ställa ut, så vi hade trevligt sällskap.

Man fick se till att vattna hundarna ordentligt, för j-vlar va varmt det var. Oden skötte sig bra, lite muller var det men inget allvarligt.

Oden har fått badat i Villingen, så nu är han lite avsvalkad tills vi kommer hem. Då blir det avsvalkning i dammen för honom, sedan blir det vila.

Odens kritik:

Maskulin hane, mkt bra uttryck, kraftfullt huvud, mörka ögon, ngt flackt stop, mkt bra underkäke, välburna öron, kraftfull hals, subst.full kropp, bra kors, markerat förbröst, tillr. vinklad, bra päls o tanfärg, rör sig harmoniskt

Ukl 1kv 1kk HP

Domare: Thord Byström

Tack Camilla, Niclas, Madde, Jimmy och Maddes mamma för trevligt sällskap. Cissi och Tommy ska jag inte glömma, de satt en bit bort från oss med tält och allt (lyx) :-D

Och Henrik och Oliver som är så duktiga så hänger med .

.......var det här! Jag har nu tagit modet i akt och anmält oss till några tävlingar i höst, det blir lite här och var i Sverige. Måste ju sätta press på mig själv så att jag har något att träna för, blir det inte utgång ikväll så drar jag till någon brukshundklubb för träning med Oden. Lydnaden börjar på att bli bättre, har kört lite men de tips jag fick utav Kristina och det fungerar riktigt bra.

Har inte lagt spår på länge så nu blir det att ta tag i det, hoppas på lite mindre värme och mindre äckliga klägg. Nästa torsdag drar vi ner till Skåne för att hälsa på Lena & Affe, ska bli riktigt roligt att träffa dem igen. Där blir det ännu mer hundträning och även en utställning. Jag är så tävlingsugen så jag vet inte vart jag ska ta vägen, har varit det sedan hästtävlingen.


Tänk att den lilla skiten har blivit stor.

med min nya kamera för att se hur bilderna blir i olika vinklar, inställningar och ljus. Inte alltid lätt att ta kort, ibland bara knäpper jag. Och ibland så blir inte det alltid bäst. Hade jag tid så skulle jag vilja gå en fotokurs, men jag får lära mig själv tror jag.


Här tycker jag inte skärpan blev bra, och även färgerna, men det kanske hänger ihop


Det här tycker jag är ett mysigt kort på Oden

Nu har jag beställt tid för ögonlysning på lilla Orkanen, så om ca 1 månad så har vi det avklarat. Och då har vi inge mer vi ska göra inom det området, då är han röntgad och ögonlyst. Sen är det bara se till att han blir korad.
Tänkte Peter skulle få ta lite kort på Oden på kennellägret så jag får fina bilder till min hemsida.

Det finns bara en Orkan som kan göra ryggplask i diken i full fart, det går så fort så man hinner inte reagera. Man är ju van att han springer som en idiot, men dessa vändningar i luften som han gör för att kunna rulla sig i vattnet. Jag fattar bara inte hur han lyckas, varför inte vara som normala hundar, ta det lite lugnt och lukta lite och sedan rulla sig.

Odens motto är fullt ös, medvetslös. Och vara matte till en sådan hund är jobbigt ibland, missförstå mig rätt nu. Det jag menar är att man blir nervös varje gång han får sådana här ryck, för det går i 200 när han drar fram och ibland så står det något ivägen. Men det verkar han ju inte bry sig om, det är bara att fortsätta spring och hoppas på att sakerna flyttar på sig.

Kommer ihåg en gång när han sprang fullkarriär mot Volvon och i SISTA ögonblick uppfattar att det står något ivägen för honom. Så han hoppar upp och springer nästan på kofångarn. Ojojoj, det är bara ett under att han fortfarande har alla ben i kroppen hela.


"Härligt att skita ner sig"

Idag när vi gick ifrån Westra Sjuan i Säffle så sken solen och det var helt underbart att få bara njuta av den fina dagen. Men så plötsligt så fick jag tårar i ögonen, jag kom och tänka på Zack och min underbara tid i Säffle.
Det var han och jag.

Jag kom och tänka på våra mysiga promenader som vi gjorde för 2 år sedan i Säffle. Vi tog ju våra dagliga promenader i myrsteg, Zack var så himla duktig och anpassade sig efter mitt tempo även när jag inte hade något fotkommando. Vi brukade sätta oss på någon gräsplätt i parken och bara njuta, jag höggravid och han sjuk. Jag brukade gråta och be om att Zack skulle bli bättre (visste inte vid den tiden vad han hade).

Tårarna bara rinner ner för kinderna, har försökt att inte tänka så mycket på honom, men det är svårt. Han har en stor del av mitt hjärta och kommer aldrig att glömma hans härliga blick när han tittade på mig.

Han var mattes hund in i det sista, bara matte dög. Tror ingen fick gosa med honom så som vi gosade tillsammans, det tyckte han verkligen om.


Zack på båtbryggan i Säffle


Zack som IT-maskot