Saknaden
Idag när vi gick ifrån Westra Sjuan i Säffle så sken solen och det var helt underbart att få bara njuta av den fina dagen. Men så plötsligt så fick jag tårar i ögonen, jag kom och tänka på Zack och min underbara tid i Säffle.
Det var han och jag.
Jag kom och tänka på våra mysiga promenader som vi gjorde för 2 år sedan i Säffle. Vi tog ju våra dagliga promenader i myrsteg, Zack var så himla duktig och anpassade sig efter mitt tempo även när jag inte hade något fotkommando. Vi brukade sätta oss på någon gräsplätt i parken och bara njuta, jag höggravid och han sjuk. Jag brukade gråta och be om att Zack skulle bli bättre (visste inte vid den tiden vad han hade).
Tårarna bara rinner ner för kinderna, har försökt att inte tänka så mycket på honom, men det är svårt. Han har en stor del av mitt hjärta och kommer aldrig att glömma hans härliga blick när han tittade på mig.
Han var mattes hund in i det sista, bara matte dög. Tror ingen fick gosa med honom så som vi gosade tillsammans, det tyckte han verkligen om. 
Zack på båtbryggan i Säffle
Zack som IT-maskot
KRAM vännen!
