Träningen går framåt
Taggad är det minsta man kan säga att Oden är, och tar jag fram han favorit belöning (pipis) så går han i taket. När jag har haft den i jackfickan så har han gått SUPERBRA fritt följ utan ett enda kommando. ÄNTLIGEN har jag hittat rätt rätt motivationsgrej.
Jag är så supernöjd med min orkan även om han är mer i luften än på marken just nu, men det är inget fel på arbetsglädjen. Till helgen hoppas jag att jag ska kunna ta mig ut i skogen och köra ett spår och upplet med honom, för det behövs. Han plockar allt som ligger på golvet hemma, och det är inte bara ibland utan konstant.
Nog med detta, nu ska jag luta mig tillbaka och försöka hålla maten nere. Jag är så less på detta nu, så ni anar inte. Det blir inga fler barn i detta hushåll efter denna.
Tillökning
Så det börjar på att bli smått tråkigt att gå runt och känna sig spyfärdig HELA tiden, men vi får hoppas att det snart går över. Oliver går runt och säger att "mamma inte bra, mamma dålig" och det känns i hjärtat att inte riktigt orka med allt just nu. Så fort jag börjar må bättre så blir det andra bullar. Jag håller verkligen tummarna att mina problem som jag hade när jag bar Oliver inte blir värre denna gång.
Vänner
Ibland undrar man
varför vissa personer är konstant negativa och sura på omvärlden. Allt är fel och felet verkar tydligen ligga hos alla andra, inte hos personen som är negativ. Nu kan man ju fundera på varför man inte gör något åt saken, om allt nu är så jobbigt.
Ändra ditt beteende och din syn på andra, så kanske livet blir lättare och folk runt i kring blir glada av att prata med dig. Det suger så mycket energi av omgivningen som får hör all klagomål hela dagarna, och det är inte bara några gånger i månaden utan det är VARJE dag. Så fort personerna öppnar munnen så kommer det någon sorts klagomål, på något eller någon.
Kan det vara så att man inte är nöjd med livet som man själv lever, så man måste klaga på alla andra???? Varför gör man inget åt saken i så fall? Det kan väl inte vara så supersvårt att gör en liten förändring hos sig själv.
Det måste ju vara hemskt att ingen tycker om att prata med en pga att man är så negativ, eller märker man inte det?????
Jag har försökt att prata och fatta var problemet ligger hos dessa personer, men det verkar nästan som om de är födda negativa. Kan man vara det???? Jag har på sista tiden fått många underbara vänner som inte alls är negativa och som stöttar en till 100%, när man behöver det. Jag har försökt att göra detta tillbaka, till dessa negativa personerna, men det verkar inte som om det hjälper. Utan så blir det mer klagomål och de försöker hitta fel hos en annan istället.
Förstår inte folk som måste trycka ner folk för att må bra själva, någonstans så mår de ju fortfarande dåligt.
Jag är nöjd över att ha trevliga och glada kompisar runt omkring mig, utan er hade det nog varit svårare.
SMÅ VÄNNER KAN VISA SIG VARA DE STÖRSTA
Ta mig i kragen
Imorse började jag och undra om det verkligen hade slagit slint i huvudet på honom, han stod och blåste upp sig och morrade åt sin egen spegelbild i diskmaskinen. Jag hoppas att han hörde en mus eller något som prasslade under diskbänken.
Riktigt förbannad blev han iaf, men släppte det när jag öppnade skåpluckan och sedan diskmaskinsluckan. Han blir helt tokig om man nämner ordet TRÄNING, han ser så förväntansfull ut.
Hade hoppats på att jag skulle ha ork att träna i helgen, men så blev det inte. Mådde dåligt hela helgen, riktigt dåligt.
Vi får nog tycka att det är tur att det är älgjakt denna vecka, annars hade det nog inte varit lätt att hålla i spårlinan. Det är handskar som gäller just nu, motivationen är det inge fel på.
Besök
Igår fick vi finbesök på kvällen, Vilja och Camilla kom för att hålla mig sällskap. Och det var roligt att kunna få prata med någon annan än Oliver, som hela tiden säger Kan/Vill/Vet inte. Det blev lite tv-tittande och hundprat så klart.
Samtidigt blev det hundträning för orkanen och virvelvinden, man ser ju OTROLIGA likheter mellan dessa två måste jag ju bara säga. Oden tyckte det var superroligt att få sällskap, fast jag tror han var mer intresserad av att fjäska för Camilla än Vilja.
Oliver ville inte alls gå att lägga sig igår då Camilla fanns på plats, plus att det fanns ju godis framme. men efter lite övertalning så somnade han. Och imorse så frågade han efter Camilla och Vilja, och på dagis fick de höra att Villies är busig.
Ikväll är jag bjuden på hockey inkl. mat och dryck, men det blir nog svårt att ta sig dit. Henrik kommer inte hem förrän imorgon, och att försöka jaga barnvakt är inge roligt.
Helgen som va
När jag tänker tillbaka så är jag supernöjd över hur Oden och jag har presterat tillsammans, från att vara långt ifrån tävlingsklara i somras. Till att ha varit med på 3st tävlingar, visste det har inte gått bra. Men vi har iaf varit ute och visat att vi har både spår och lydnad, nu gäller det bara att samla ihop allt.
Trevlig överraskning.....
Tack Peter o Annsofie, det förgyllade min dag.
