Ridningen
Nu känns det som om jag har dragit igång ridningen ordentligt, vilket känns underbart. Helt plötsligt så känns det som om jag har mer tid över till sådant. Jag har nu ridit i mer än 24 år och hoppas att kunna göra det många år framöver, helt underbart att få sitta på hästryggen. Och tänk vilken erfarenhet man har fått när man har jobbat bland dem, de åren i Canada där jag under sommarn hade hand om över 50 st hästar helt själv. Och fick chansen att rida flera olika hästar, på den tiden red jag 10-12 hästar/dag. Och alla de fina fölen som föddes på gården, som man fick följa från första dagen, till den dagen man fick äran att rida in dem. Och Vafi glömmer jag aldrig, den söta lilla palomino valacken, som ingen kunde rida. Efter 3 månader så kunde jag rida honom i alla gångarter, och han följde mig som en hund. Men han hade svårt för andra människor, helt underbar häst som hade blivit så missförstådd.
Mycket har jag lärt mig genom åren, men man blir ALDRIG färdig lärd. Jag kör mycket med NH-metoden på mina hästar och lyssnar väldigt mycket på dem. Läser deras kroppspråk, vilket gör allt väldigt mycket lättare. Sen är jag VÄLDIGT mån om deras hälsa och tror på att sakta bygga upp deras muskler efter vila.
Ta bara Fani som ett exempel, som kom till mig med minst 150kg övervikt och omusklad. Det är inte förrän nu som han ser riktigt fin ut, men så ligger det MÅNGA timmar bakom. Jag tömkörde honom i början, för att han skulle gå ner i vikt och samtidigt sätta muskler. Jag tror inte på att börja rida en häst som är omusklad på en gång, utan mycket tömkörning och promenader utan ryttare. Så sliter du inte på lederna, man vill ju att hästarna ska hålla länge.
