blankeberg

Idag har jag haft med mig hundarna på jobbet, inga problem alls. Oden blev kallad Duracell-hund, kaninen har ingen chans mot Oden, det kan ju faktiskt finnas något bakom det hela. På lunchen var vi till I2 fältet för att springa av oss och även köra lite lydnad. Jag kopplade Oden men Zack fick vara lös, jag hade ju godis i ficka så jag visste att han inte skulle vika en millimeter från mig. När vi kommer ut en bit på fältet så släpper jag Oden och så går vi, när jag sedan vänder mig om så ser jag att Oden har fått syn på en liten JRT. Första som kom upp i huvudet var F-N OCKSÅ, sen så ropade jag på Oden och han kom med en gång. Gissa om jag blev glad och stolt, detta visar att jag har gjort något rätt.
Sen så åkte vi till hund och kattspecialisten, passade på att väga Oden där, han väger 37kg nu. Han är ju så van att vara där inne så han var ju överlycklig när vi gick in, han vet ju att det finns godis. Oden var ju som vanligt mer på 2 ben än 4. Men efter 15 min så låg han ner helt avslappnad, sen fick de ett varsitt grisöra och det tyckte de var mumsigt.
Jag fick beröm utav en som jobbar där, hon tyckte att det var så roligt att se sådana trevliga och väluppfostrade rottisar. Och det är ju roligt att kunna visa upp denna rasen på ett bra sätt, så man jobbar imot denna hemska mediagrej om att rottweilers är farliga. I rätta händer är de underbara hundar, men det är mycket hund som kräver mycket stimulans.

Nej, nu får jag nog ge mig innan jag börjar bli irriterad på hundägare som inte tar ansvar för sina hundar.