blankeberg

Idag har jag hunnit med att rida båda hästarna, Vördur gick väl så där. Han tyckte väl att han inte skulle behöva jobba ordentligt, eftersom han har stått ganska mycket efter tävlingen. Men i slutet av ridpasset gick han mycket bättre, om man kräver oredntligt mycke av honom så ger han upp att kämpa imot.

Fani är ju en helt annan historia, han gick på alla fyra fram till skogen. Sen började jag att kräva lite av honom och då blev det plötsligt lite dans i bena på honom. Sen var det dags att börja tölta och då började han att bocka och backa för att sedan stegra sig. Men jag gav mig inte utan han fick hålla på tills han insåg att jag inte skulle ge upp så lätt. Han tycker inte om att jag har börjat kräva mer utav honom nu, men det går snart över.

                      

Hahaha, bilden påminner mig om något helt annat som hände mig för ett par år sedan. Men den historien tar jag inte här och det vet Tant Nina om varför :-S. Men duktig var jag, det är väl huvudsaken :-D