Väderberoende
Idag har Zack en utav de sämre dagarna, han har legat i soffan i stort sett hela dagen. Han har inte ens rört sig ur fläcken när jag har satt på mig skorna eller tagit i nycklarna. För dem som känner Zack så vet de att han gillar att hänga med sin matte precis över allt. Men inte idag och det gör lite ont i hjärtat eftersom man då har ett klart bevis på att han inte mår så bra. Han har även börjat halta igen, det har blivit värre med dagarna. Tror att han är lite väderberoende, nu när vädret har varit dåligt och det har varit varmt och kallt hit och dit. Så vi får hoppas att det är därför han ligger inne och tar det lugnt.
Sa till Henrik så sent som igår att det är nästan jobbigare ju längre det går med hans sjukdom, i början var man beredd på att han inte skulle leva så länge. Och då blev det så att man accepterade att man inte skulle ha honom kvar så länge, men nu har man liksom släppt alla de tankarna och det har varit som vanligt. Man har nästan glömt att han är sjuk eftersom han har mått så bra som han har gjort. Det är nu 1 år sedan jag upptäckte hans förstorade lympkörtlar och alla som ser honom tycker inte han ser sjuk ut.
Vi är VÄLDIGT tacksamma över varje extra dag vi får med min ALLRA bästa vän.
Zack softar i soffan. Blir tårögd bara jag tänker på den dagen att inte finns mer :-(
Men det finns ju en som kommer att se till att jag inte har tid att sörja för mycket, lilla orkanen Oden.
Sa till Henrik så sent som igår att det är nästan jobbigare ju längre det går med hans sjukdom, i början var man beredd på att han inte skulle leva så länge. Och då blev det så att man accepterade att man inte skulle ha honom kvar så länge, men nu har man liksom släppt alla de tankarna och det har varit som vanligt. Man har nästan glömt att han är sjuk eftersom han har mått så bra som han har gjort. Det är nu 1 år sedan jag upptäckte hans förstorade lympkörtlar och alla som ser honom tycker inte han ser sjuk ut.
Vi är VÄLDIGT tacksamma över varje extra dag vi får med min ALLRA bästa vän.
Zack softar i soffan. Blir tårögd bara jag tänker på den dagen att inte finns mer :-(
Men det finns ju en som kommer att se till att jag inte har tid att sörja för mycket, lilla orkanen Oden.
Kommentarer
Trackback