2010 har varit mycket upp och ner för min del, den största sorgen jag fick gå igenom var när vi var tvungen att ta bort Zack. Det var den jobbigaste dagen i hela mitt liv, jag förlorade min allra bästa vän. En trogen vän som jag fick ha i 8 år. Sådana vänner som Zack får man inte många av, det var en tung förlust för oss alla. Tårarna kommer fortfarande så fort jag tänker på honom eller ser en bild utav honom. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom och önskar att han fanns vid min sida.

En annan stor grej som hände under året var Odens MH, han skötte sig RIKTIGT bra under hela banan. Beskrivaren sa att han var tjänstehundsämne, vilket var både roligt och jobbigt att höra. Det krävs ju en hel del när man har en sådan stöddig grabb som Oden. Men han är fortfarande mattes lilla skit som tycker att han är så liten så.

Under 2010 så har jag varit rätt dålig, har haft mycket problem med mina leder. Och de har inte hittat något på mig, och det är tydligen vanligt att man inte hittar något som man kan sätta fingret på. Men det är väl bara att härda ut.

Sen har Oden och jag debuterat på tävlingsbanan, och vi var ju tvungen att göra det på Rottis-SM. Och det gick åt skogen kan jag säga, spåret fick vi 9-9,5 på och jag är supernöjd över Odens jobb i spåret. Men på lydnadsplanen så var han i sin egen lilla värld och med en supernervös matte i koppel som inte gjorde saker bättre. Efter det så var vi på 2 st tävlingar till, i Munkfors så tabbade sig matte i spåret. Men lydnaden gick superbra, fick en 10:a på hoppet :-D. Fick kommentaren att jag har en hund som kommer att bli riktigt bra, vilket alltid är roligt att höra. Speciellt från en domare som dömde sin 99:de tävling och var en gammal schäfer man. Dagen efter bar det iväg till hagfors, där gick spåret superbra 9,5-9,5 fick vi där. Men så sket sig lydnaden, men men jag är nöjd över våra prestationer. Ett oerfaret icke vetande ekipage som gör 3 tävlingar nästan på raken. Och får utav 2 st domare att det finns stora potential i min lilla orkan. Och visst finns det det, bara för matte att få fram dem på rätt sätt. Han har inte varit en lätt hund att träna men vi har kämpat, och han har förlåtit mig för mina misstag och vi har lyckats med hjälp av ett par underbara vänner.

Att man skulle hitta sådana goa vänner som jag har hittat under årets gång, det trodde jag aldrig. Jag har fått en till sambo kändes det som i somras och det var helt underbart. Även om jag fick offra lite tid ifrån familjen, men jag behövde det. Och sedan vår underbara semester ner till fina Lomma, vilka underbara dagar vi hade där nere. Jag blir nästan rörd när jag tänker tillbaka till den tiden, och hoppas att vi kommer att ha möjlighet att få umgås mer under det nya året.

Vi väntar tillökning i våran lilla familj, verkar som jag får en till kille att dras med. Men vad gör det så länge vi alla får vara friska och krya. Och Oliver bara växer och växer, en goare unge kunde jag inte ha fått. Så underbar enkel att ha med att göra, och så hjälpsam. Han är 2.5 år och omtänksam och så rar mot alla. Och älskar djur, men det är väl självklart när man är son till mig. Lite bortskämda är vi med honom, men jag tycker också att vi har en stor del i hur han är.

Jag önskar att alla får ett lyckligt 2011.